Article Image
stog å riksdagens sida eller en blott opinionsyttriog från andra kammaren i samma riktning skulle gerna ses i landet. Hr Sparre, som reserverat sig mot utskottets majoritets beslut, uppträdde äfven, understödjande de föregående talarne, och gjorde detta på ett sätt, som framkallade den ena skrattsalvan efter den andra. Han kritiserade äfven utskottets motivering, den han fann synnerligen egnad att väcka förundran, då den icke hängde rätt väl tillsammans med klämmen. Han hyste visserligen stor misstro till sitt eget omdöme för tillfället, emedan dagens långa debatt gjort honom riktigt hvimmelkantig, men han ville dock i en lättfattlig form, i ett enkelt kommunalspråk, tydliggöra hvad utskottet hos regeringen ville begära. Det vore följande: Då de kommuner, som skickat oss hit, äro sådana våp, att do ej kunna sjelfva bestämma hvad som är deras gemensamma avgelägenheter eller ej, och då vi äro sådana våp, att vi ej reta hvad vi vilja, då täcktes k. m:t afgifva förslag till förordning i ofvan antydda syftning. Hrr Carlea och Ehrenborg talade utförligast för bifall till utskottets förslag, hvilket, enligt deras erkännande, vore ämnadt att stäfja det spekulationsraseri, som nu gripit kommunerna, i synnerhet beträffande jernvägsanläggningar. Det vore lagstiftarens skyldighet att skydda minoriteten för majoritetens förtryck ; att ett sådant förtryck nu existerade, det vore genom många händelser från de senaste månaderna alldeles klart. Hr Mankell fäste uppmärksamheten på, att det var den rika minoriteten inom kommunerna som nu förtryckte den mindre förmögna majoriteten, i följd af den orimliga grunden för röstberäkvingen. Det vore dessutom icke sannt att kommunerna ha någon verklig sjeltstyrelse, ty denna ligger faktiskt i civildepartementet:; är det emellertid fråga om, såsom nu verkligen är fallet, att välja mellan bibehäållandet af den sjelfbestämningsrätt, som blifvit medgifven kommunerna, och att begränsa den förmögna minoritetens förtryck, så ansåg talaren att man borde låta sjelfstyrelsen fara, ty derigenom afsade man sig en skenbar fördel för att vinna en verklig. Vid votering afslogs omellertid skrifvelseförslaget med 67 röster mot 31. Öfriga här ej nämnda punkter i betänkandet, alla afstyrkande väckta motioner, godkändes utan öfverläggning. Föredragning af vigtiga ärender. Kamrarne beslöto i fredags, att, under för utsättniog att resp. botänkanden hinna att dessförinnan två gånger bordläggas, dv 6 april till. behandling företaga bovillningsutskottets utlåtande, angående tullbeviltningen, och d. 10 upril konostitutionsutskottets betänkande, angående ändringar i tryckfrihetsförordningen.

25 mars 1872, sida 3

Thumbnail