Dagens Nyheter – 22 mars 1872, sida 2

letat, slutligen fann något, som såg ut att vara en packa gamla, till en del oläsliga bref, inbundna i ett utslitet läderband. Hvilket fynd! Med nervös ifver efterfrågade jag priset och kände mig nistan förnärmad då bandet icke kostade mer än 10 cent. Med största nöje hade jag gifvit hundra gånger så mycket, om han hade begärt det, men jag tänkte på det svin ju ofta trampa på perlor, och jag betalte mina 10 cent utan att göra någon invändning, hvarpå jag gömde brefpackan i min innersta bröstficka och vandrade hemåt i den bitande kalla blåsten. Då jag hade ätit, fördjupade jag mig i min stora länstol och redde mig till mitt fälttåg i antiqvitetens rike; med en butelj gammalt godt portvin bredvid mig och min ärevördiga pipa i munnen, drog jag fram mitt dyrbara fynd och började. Efter att ha kastat en blick på papperen, började jag komma tillrätta med hvad de innehöllo och upptäckte snart att packan bestod af kopior af bref och utdrag ur en dagbok, som afhanälade hela tre personers — två mäns och en qvinnas — historia, hvilka lefvat för närmare hundra och femtio år sedan. En egen omständighet lade jag märke till, och den bidrog väsentligt till att öka det hemlighetsfulla i denna berättelse, alla tillnamnen voro uteslutna, till och med namnet på den man — efter all sannolikhet en vän till hufvudpersonen i dramat — som hade kopierat och