Dagens Nyheter – 22 mars 1872, sida 2

ordnat originalen till brefven och handlingarna. Med hjelp af namnens begynonelsebokstäfver och genom att här och der iaskjuta en not, fick jag småningom klara för mig hufvudpunkterna i historien, hvilka efter min utredning äro följande: I början af förra århundradet bodde en man, M—, i närheten af den då uppblomstrande staden Newyork. Han var en verksam och driftig ung landtbrukare, som icke saknoade något i sin lycka, med undantag af att han var ogift och föräldralös. Helt naturligt föll han en gång på den iden att han skulle gifta sig; han måste ha en hustru, som kunde taga vård om hans hus, en som skulle mottsga honom med en kyss och ett leende, då ban kom hem från sitt ansträngande arbete och som kunde skänka honom barn, hvilka skulle öfverföra hans namn till efteryverlden. En sådan trodde han sig ha funnit i fröken H—, en ung flicka, som tillhörde en af de bästa familjer i grannskapet. Föräldrarne, som voro i goda omständigheter, gåfvo gerna sitt samtycke, den unga flickan tycktes vara kär i honom och allt antydde, att den väntade lyck liga bröllopsdagen snart skulle inträffa. Så stodo sakerna, då B— visade sig på skådeplatsen; han var då en ung och mycket ftersökt advokat, han såg bra ut och, hvad som då var temligen ovanligt, han förstod att med lätthet och elegans visa sig i sällskapslifvet. Familjen H— begagnade honom til