Dagens Nyheter – 20 mars 1872, sida 3

Från Utiandet. Lagen mot Internationalen innehåller, i sammandrag anfördt, atv hvarje fransman som sluter sig till den iuternationella föreningen eller någon annan dylik förening kan straffas med från 3 månaders till 2 års fängelse, böter från 50 till 1,000 frank och förlust af sina civila och familjerättigheter under 5—10 år. Fängelsestraffet ökas till 5 år och böterna till 2,000 frank för den fransman som inom sådant sällskap bekläder någon tjenstebefattning eller på något sätt verkar till utbredaude af sällskapets läror. Sådana personer skola efter utståndet fängelsestraff stå under polisens uppsigt från 5 till 10 år. Den som befrämjar internationalisters afsigtor kan dömas till 1—6 månaders fängelse och 50—500 frank böter. Så vilseledd har allmänna meningen blifvit rörande den internationella föreningens läror och syften, hvilka ingalunda äro dö ryska nivellisternas, att den republikanska venstern i nationalförsamlingen, som röstade mot lagen, ansett sig nödsakad blidka opinionen genom att uttala ett ogillande af internationalens läror och tillkännagifva att partiet ej har någon förbindelse med nämde förening. I Independance Belge, som är en synnerligen sansad tidning, kan ej afhålla sig från att klandra lagen mot internationalen. Han säger: Lagen har blifvit antagen efter en lång diskussion, i hvilken majoriteten lemnat ännu ett bevis på sina trångbröstade och ofördragsamma tänkesätt, på sitt förakt för de allra enklaste begrepp om rätt och orätt. Den har icke antagit några ändringsförslag — lika litet sådane som endast afsågo ordalydelsen, som andra, hvilka åsyftade att sätta en gräns för lagens mest godtyckliga stadganden genom definitioner, hvilka noggrant skulle beskrifva de brott eller förmenta brott, om hvilka lagen handlar. Det bästa som kan sägas om lagen är att den kommer att icke kunna tillämpas, Den är blott en tillfredsställelse, gifven åt majoritetens passioner, men i en närmare eller fjärmare framtid blir dem en förevändning till repressalier från de medborgares sida, hvilka den nu hotar med strängare straff än som drabba tjufvar och mördare. Den internatio nella föreningen må vara ett mycket dåligt samfund, förderfligt genom sina läror och de åtgärder det föranledt: det kan dock aldrig godkännas att man mot detsamma stiftar en orättvis lag, en proskriptionslag. Men detta har Frankrikes nationalförsamling gjort. Edouard Laboulaye, den ädle författaren, talade i församlingen mot lagen: Man kan bli beröfyvad sin infödingsrätt för det att man har tillhört Internationalen, sado han. Man kan änka sig att en karl en dag när han sitter inne på en krog blir upptagen till ledamot af föreningen, och så beröfva ni honom den rätt att vara fransman, som ni icke fråntasa grofra brottslingar! Ni gör honom