Dagens Nyheter – 20 mars 1872, sida 2

docx illa medlarna siutret Iorvaraut. HMuruw svenskarne i Petersburg firade Carlsdagen. I bref till Dagligt Allehanda från ryska hufvudstaden skrifves, bland annat: Vår populäre minister, general Björnstjerna, gaf på kuog Carls namnsdag en fest vid hvilken ett större antal härvarande landgmän samt en liten vald krets aflandsmaninnor fingo råka hvarandra. Några finska och danska familjer voro äfven inbjudna, Värdens osökta hjertlighet mot alla och hans osparda möda vid anordningarne — nöjet att tala och höra det kära modersmålet samt kanske icke minst den svenska valsen, bidrogo att upptina allas ginnen, och då efter ett par timmars förlopp svenska sånger i sköna toner klingade genom gemaken, återstod intet mer att önska. General Björnstjerna hade nemligen inbjudit fyra unga sångerskor, elever af Musikaliska akademien i Stockholm, (fröknarne Wideberg, Åberg och Söderlund samt tru Pettersson), hvilka då nyligen anländt till St Peterburg. Vid suptn, då konungens skål föreslogs af ministern, uppstämde de unga artisterna: Ur svenska hjertans djup en gåvg och var deras uppträdande hos svenska ministern första länken i den kedja af framgångar, som mött dem här. Jag kan ickz? sluta min lilla skildring af denna fest, utan att nämna, huru densamma till allmän förnöjelse afslutades. Efter supån dansades en vals och sällskapet ämnade derefter bryta upp, då värden klappade händerna, giädtigt utropande: Nej, vi måste dansa väfva vadmal, innan vi skiljas! Ett gladt hurra helsad2 förslaget och sällan dansades väfva vadmal lifligare och med bättre lynne än på -Carlsfesten hos svenska ministern i St Petersburg. Svenska skolans lokal, skrifves från Petersburg till Dagligt Allehanda, har nu blifvit ytterligare förbättrad eller, kanske rättare, förskönad genom tillbyggnad och förändring af den till skolan hörande asylen (barnhemmet). Denna är nu lika beqvämt som vackert inredd. Om man också har skäl att önska en enklare och imera praktisk riktning i uppfostran af åtminstone de på en gång utfattiga och i andligt hänseende klent begäfvade barnen, återstå alltid orsaker nog till varm beundran och tacksamhet för stiftarinnan af denna asyl, som ännu alltjemt med outtröttligt nit vidmakthåller densamma, Kejsar Alexander, genom finska och svenska ministrarne underrättad om förhållandena vid och intresserad för denna anstalt, har nyligen gjort ett besök derstädes. Han besåg icke allenast asylen, utan äfven skolan och lät barnen läsa och sjunga för sig. Han hade vänliga ord för dem, gjorde anmärkning öfver asylbarnens förnöjda utseende (hvilket ock verkligen är i ögonen fallande). En liten flicka, som med färdighet spelade piano, i väckte hans synnerliga uppmärksamhet, och hörde han med nöje, att hennes musikaliska anlag utbildas på bekostnad af svenske kon: suln, hr G. Sterky. Kort efter kejsarens besök inföll den tjugufemte årsdagen af barn: azylens stiftelse och han lät då öfverlemna till dess stiftarinna, fru Charlotte Zandt, en juvelbrosch samt 10.000 finska mark till betäckande af den skuld, som vid ofvannämda ombyggnad åsamkats. Vid samma tillfälle skänktes åt fru Zandt ett genom insamling af svenska församlingens förmögnare medlemmar inköpt armband, å hvars breda guldskitva talet 25 gvistrar i juveler. tt nytt förslag för direkt samfärdsel mellan England och kontinenten är nyligen framkastadt af en spansk ingeniör L. Brocskmann, hvilket grurdar sig på en ny id6, hvars djerfhet kanske öfverträffar de förut afgifna förslagen. Från England till fastlandet skulle utfyllas på botten af Engelska kanalen en bank af 132 fots bredd, som vid begge kusterna afslutas med två bropirer af vederbörlig höjd. På denna bank skullö utläggas kolossala skenor för uppbärande af en egendomligt konstruerad, hermetiskt tillsluten och tung vagn, till formen liknande dels ett fartyg, dels ett lokomotiv. Denna vagn, som innehåller hela maskineriet, hvilar på 22 par hjul. Ofvanpå dessa tsk uppföresa 2 å Å etadiga Sarnatällningar liknande !