Dagens Nyheter – 20 mars 1872, sida 2

Carlo. Ah, det är ett kännetecken! Ett lejdebref till Lille säger ni? TITremouille. Ja! Både ri och jag ha fått sådana, Carlo. Jag skyndar på en omväg till stora torget och möter er sedan vid stadsporten. Det är hennes och vår väg. Vänta mig der! Tremouille. Ja, farväl så länge, min tappre vän! — Farväl! Carlo. Mina vänners gräsliga hån ljuder ännu i mina öron! Det var den döde som ma nade mig att hålla min ed! Sof i frid, Rysoor! Hämden är nära! Femte akten. (Samma dekoration som i början af andra akten.) Första scenen. Dolores. Gudule, Gudule (slår igen fönstret; förskräckt). Fru grefviona! Här kunna vi inte längre stanna! Torget hvimlar af menniskor. Soldaterna ställa upp sig... Snart komma de lifdömde! Dolores, Ja... Och han kommer inte, han! Gudule. Alla här i huset ha redan flytt! Ack, sennora, låt oss fly, så slippa vi att so de gräsligheter, som man håller på med derute. Dolores. Fly, om du vill... men jag... om jag inte väntar på honom här... hur vill du, att jag skall återfinna honom?! Gudule, Ack, sennora! Dolores. Han kommer inte! Han har redan i flera timmar varit fri... Hans första steg skullo väl ha varit till mig! Är jag då ingentidg för homom!? (Gudule går ut, när Carlo kommer.)