Dagens Nyheter – 19 mars 1872, sida 3

12 dennes, Justitieministern (Dufaure) besvarade de invändningar, som gjorts emot förslaget och sökte bevisa befogenheten af detssmmas antagande. Han skildrade Internätionåle såsom ett ständigt hot mot det europeiska samhället och redogjorde för dess läras omstörtande karakter. (?). Detfaktuin, att ett stort antal af insurgenterna var medlemmar af sällskapet bevisade till fullo hvilken andel detsamma hade i parisiska upprorets tillkomst. Hr Dutaure upprepade vidare de andra dåd, hvartill sällskapets agenter gjort sig skyldiga; nemligen försöken att upprätta kommunen i Lyon och Marseille. Han bemötte de betänkligheter, som framkastats möt lagen på grund af dess speciela och excoptionela karakter och på grund af att han skullo öfverdrifva Inter nationales inflytande. Justitieministern tillade; att regeringen kände sin fiende, viile 8e honöm i ögonen och öppet och fast bekämpa honom. Lagen var ocksä nödvändig såsom en varning för de vilseledda fransmän, som i okunnighet om Internationales verkliga karakter och syftemål slöto sig till detsamina, utan att veta bi do derigenom afsvuro sig sitt fädernesland och blefvo blinda slafvar åt en despotism, långt värre, än det föregifna förtryck, hvarifrån gäll skapet låtsade sig vilja befria dem. Hr Dufaure talade med mycken talang och kraft samt belönades med ljudligt bifall. Hr Jules Favre försäkrade, att han alltid motsatt sig och fördömt Internationale, men han ansåg nu föreliggande lagförslag vara olagligt och olämpligt och ansåg rättwisan förbjuda undantagslagar. Ilan varnade församlingen för att genom ett väldförande af lagstiftoingens principer möjligen tramkalla ett farligt prejudikat. Hr Dufaure bestred hållbarbeten och tillämpligheten i detta fall af de invändningar hr Favre framkastat. Dermed afslöts den allmänna diskussionen. Församlingen förkastade hr Berihauds och Pressensås kontrapropositioner och antog lagförslagets första paragraf nod 501 röster mot 104. Denna paragraf betecknar såsom ett brott mot allmänna lugnet tillvaron och spridningen inom franskt område af någon internationel arbetareförening, som har till syfte att framkalla arbetsinställelser eller rubbning af gällande lagar för eganderättei, familjeförhållandena och trosbekännelsen. Pullgt franska Moniteuren pågå i Paris underhandlingar mellan ryska generalen Sevnscheff och de förnämsta dervarande polska flyktingar angående en försoning mellan pö lackarno och tyssarne. Ryska regeringen erjuder amnesti åt alla deltagarne i 1863 års uppror. Om underhandlingarne leda till ctt godv slut skall czaren utnävna storfursten Alexis till vieekonung af Polen: Tyska kojöaren har sålunda fördelat de dotationer, som anslagits till de tyska genera lerna och miuvistrarne. Prins Friedrich Karl, grefvo Moltke, generalerna von Roon och Manteuffel 300,000 thaler hvardera; generalerbö von Goeben, Werder och ministern Dolbrick 200,0V0 thlr hvardera; generalerna von VoightsRetz, Fransecky von Alvensleben IL och goneral Blumenthal 150,000 thlr hvardera, prins August af Wirtemberg, generalerna von Alvensleben I, von Zastrow, Manostein, Kirchbach, Bose, Stälpnagel, Podbielsky, Kameke, Stosch, Obernitz, Fabrice och Suckow 100,000 thlr hvardera. Till konungen af Baiern har öfverletunats 300 000 thlr till fördelning bland baierska generaler enligt hans eget godtäinnande. Andra kammaren i Sacheon har förkastat ett förslag att pastor skulle vara sjelfskrifvyen skolinspektor eller ledamot af skolrådet och öfverlemnat åt regeringen att utnämna inspektörer, Italionska tidningen Nazione veodeflägger, synbarligen väl underrättad, att italienska regeringen velat med 100.000 man understödja Frankrike i dess krig, såsom hr Thiers uppgifvit. Krigsministern hade sagt ttt hän ej skullo hinna mobilisera denna styrka och föra den in i Frankriko förrän Metz redan skulle vara fallet i tyskarnes händer, och utrikesministern hade åberopat den med England och sterrike afslutade neutralitotstraktaten, Desoutom var allmänna öpiuionen alldeles emot en inblandning i kriget, och konung Victor Emanuel hade förklarat att han aldrig som regent handlade i strid mot representationen och folkmeningen. . Mazgini har ofter sin död rönt en hyllning som aldrig kom honom till del under hans lofnad. Italiens deputeradekammaro har nemligen enhälligt beslutat uttrycka folkombudens sorg öfver den stora förlust det italionska fä derneslandot lidit genom Mazzinis död. Före detta votum hade kammarens talman i ett tal erinrat om de stora tjenster denne patriot gjort sitt fådernesland och kammaren hade med starka bifallsyttringar mottagit detta tal. Underrättelser från Rom förmäla, att påfven beslutat sig för att stanna der. Från Spanien förmilea, att konung Amadeo summandrager armån, afväpnar nationalgardet och bereder gig på att med allvar försvara sin tron, om så skulle befinnas nödigt.