Dagens Nyheter – 19 mars 1872, sida 1

Rafaela (hviskande). Jag gjorde mig litet mera sjuk, än jag verkligen var... Tyst! Dolores. O, ni är en engel! Alba (till Vargas). Se der en ordres att försätta Carlo van der Noot i frihet...och der ett lejdebref till Lille! Dolores. Ah, hertig! oa. Alba (begagnar ett ögonblick då Alberti hjelper Rafaöla att resa sig upp). Tacka mig inte för en nåd som pi med våld har aftvingat mig. Bed till Gud att ni hinner draga nytta af den. (Högt) Innan nattens slut skall ni har lemnat Brässel, ni och han! (Pekar på bordet.) Der ligger ert lejdebref! Dröj inte för länge med afresan, sennora! (Hviskar några ord till Vargas.) Kom, Rafaela! Jag vill sjelf bjelpa dig upp i bärstolen. Rafaela (till Dolores). Farväl! (Till Alba.) Der ser du hur lätt det är att vara god! Ack, om du alltid ville höra mig... och om jag alltid vore till hands! (Alba, Rafacla och Alberti gå ut.) Femte scenens. Dolores. Vargas. Dolores (skyndar till bordet och tager lejdebrefvet). Ah, han är räddad! (Till Vargas.: Sennor, kan jag träffa ...? Vargas. Carlo van der Noot? Ja, ni träffar honom vid slottsporten. i Dolores. Det var väl! (Ämnar gå, men hejdar sig.) Hvilka är det som gå derute? Vargas. Det är de lifdömde, som komma från domstolen och återföras till fängelset. ALLT FÖR FOÖSTERLANDEER! 12.