Dagens Nyheter – 18 mars 1872, sida 2

Dolores gör en, ovilkorlig rörelse.) facla, Vi träffas i afton. (Får se Dolores; häålthögt,) Hvem är det? Alba (skjuter mildt Rafaöla mot dörren). Åh... det är... det är... . er på Rafaela, Hon ser så bedröfvad ut! Hon har gråtit! ; Alba. Det är möjligt! Rafaela (med låg röst.) Det är väl en olycklig, som har en bön till dig? Alba. . Jas. gå nul. : Me os Rafaela. Och du vill inte uppfylla den? Alba. Nej! A (Dolores har uppfångat Rafaclas blick och lyssnar.) Ka ; . Rafaela, Men... rig kan du i dag ingenting neka? Alba. Dig? Rafaöla. Jag käöner mig så frisk i dag . .. Du ser, jag andas lätt. Det är längesedan jag var så frisk. Alba. Gud vare lofvad! Bafacla. Det glädör dig, min far? Alba. Ja, mitt barn! : : Rafaela, Så gör då äfven henne glad! Uppfyll hennes bön, . Atba (otåligt), Det kan jag inte! Se så . . gå nu! rdr Rafaela, Det är då något mycket allvarsamt? Alba (glömmer sig). Jå, mycket allvarsatot! Rafaela (lifligt) Här har således :föregått något som jag iote vet? — Det är något du döljer för mig? Aiba. Nej! Nej!