Dagens Nyheter – 14 mars 1872, sida 2

fantasier, de varma känslor, som uppspira hos-den konstnär, hvilken förstått lyfta sig öfver virtuoshandtverket. Deraf den sympatiska klangen i hans spel; också har han sin förnämsta styrka i frasen, dess fina rubato, men i synnerhet i dess smakfulla nyanser, hvarmed han äfven förstår gifva den eljest för harpan föga lämpliga melodien ett intressant uttryck. För öfrigt är hans teknik utbildad till en sällsynt höjd, och de svåraste konststycken utföras med en lekande elegans som besparar åhörarnes nerver den vanliga fruktan för möjliga missöden och som betecknar konstnären!af högre ordning. Hr 8:s repertoar för hans nyligen gifna konsert bestod mestadels af karaktersstycken: Concertino af Oberthiär, en vacker och redbar komposition; serenad af Parish-Alvars, med ypperligt utförda enkla och dubbla flageolettoner; ett pikant scherzo af Ravnkilde; bourrbe af Seb. Bach, full af storartad passion och kraft; ursprungligen skrifven för en soloviolin, hördes den nu i en ypperlig flerstämmig sättning af hr Sjödån och gafs da capo; en neapolitansk nationalmolodi (il papagallo), af Parish-Alvars ganska intressant behandlad, samt en gammal walesisk marschmelodi, egendomligt nationel i all sin naiva enformighet och utförd med det märkvärdigaste crescendo och decrescendo (föreställande truppens annalkande och aftågande), som visade af hvilka nyanser harpan under mästarens hand är mäktig; en glänsande fantasi öfver svenska nationalmelodier af hr 9:s egen komposition slöt hans soloföredrag. Äfven förekom en särdeles vacker harpqvartett (Allegro) af Pratte, genom hvars föredrag hr 8. på en gång egnade sin forne lärare en hyllning och återväckte minnet af denne utmärkte konstnär. Konsertistens samtliga nummer hördes af det talrika auditoriet med allmän hänförelse. Dessutom hördes en förträfflig planogvintett (egentligen dubbelqvsrtett) D-moll (Allegro), af Spohr, berömligt utförd af unga studerande via konservatoriet.; fröken Basilier sjöng den bekanta Sonnambula-rondon, en vacker romans af Dannström samt en koloraturpolska, som i sångerskans utmärkt konstfärdiga och lfliga föredrag gjorde furore och bisserades; desslikes förekommo några väl utförda mansqvartetter samt en uumoristisk kantat af C. med åtskilliga rätt lyckade körpartier, men som i anseende till sin något puerila text mera tyckes passa för enskilda kretsar än för konsertsalongen,: