Dagens Nyheter – 14 mars 1872, sida 2

— 59 — det. namnet förr, Var ni inte..med vid Gravelingen? . Carlo. Jo, herr hertig! Och. vid St Quentin, då jag var fanbärare åt grefve Egmont. Alba (gör. ofrivilligt en grimas). Hm... Man beröfyvar inte en man sin värja, då han. gör så godt bruk af den. Ni kan taga er tillbaka. Rafaela (trycker .glad -Albas hand). Det var rätt gjordt, min far! . Alba. Från detta ögonblick är ni-löjtnant vid mitt garde. (Till, Rafaöla.) Är du nöjd nu, min Bafaöla! Rafacla (med glädje). Ack, ja, ja! Carlo. Herr hertig! Jag kan icke-återtaga min värja. Alba. Hvad säger ni?! Carlo. Flandern är mitt fädernesland. Jag kan icke tjena i konungens armå. Alba. Men ni tjenade dock under Egmont. Carlo. .Mot Frankrike... ja! Men icke mot mina egna landsmän, Alba. Vid Gud... En sådan djerfhet! Rafaela, . Fader! Carlo (tager :värjan. trån bordet). Ni har inte noga betraktat min klinga, herr: hertig! — Det här. är ett enkelt men -hederligt . gammalt vapen! När det gäller att vaka öfver den sluwmrande staden, att försvara det hotade fäderneslandet, att. skydda gubbar, qvinnor och barn, då flyger det af sig sjeltt ur slidan. Men gäller det att täfla med bödelns yxa. eller att i brinnande städer gifva signal till mord och plundring, då känner jag min klinga herr hertig... Hon skulle hellre genomborra mitt eget: bjerta. Vi ro båda från Flandern, och om det spanska