Dagens Nyheter – 14 mars 1872, sida 1

Alba, Det tycks mig något djerft, att ni visar er för mig med värja vid sidan. Carlo, Herr hertig, jag är kapten! Alba, Ni är det inte mera. Er kår är upplöst. Jr värja, min herre! (Carlo bugar sig stum och lemnar sin värja åt Rincon, som lägger den på bordet.) Rafacla. Min far... blif inte ondså der... Det gör mig,så ondt... . . ba. Nei... nej... mitt barn! (Mycket mildt.) Hvad önskar ni? Carlo, Jag har fått order att i natt föra mitt folk till rådhuset. Jag är beredd att Iyda, men det är omöjligt att med åtta hundra man komma fram för de kedjor, som spärra ingångarne till stora torget. Det är vid dödsstraff man ålagt mig att... Rafaela (håller fist Albas hand, spritter till). Ah! Alba. Nå, än sen? . Rafaela, Men, min far, han har ju rätt i hvad han säger. ; Alba (mildt). Tyst, mitt barn! (Till Carlo.) Hvad begär ni? oc Carlo. Att kedjorna i natt blifva borttagna framför de gator, som leda till Rådhuset. Alba. Och om jag säger nej? Carlo. Då bör ni, nådig herre, inte förlora tiden med att taga min värja. Tag hellre straxt mitt hufvud. Det är det enklaste .. i Rafaela (fasthållande Albas hand). Det är han, som har rätt, min far. Alba (till Rincon). Kan man utan fara bevilja hans begäran? ALLT FÖR FOSTERLANDET! S.