upp brefvet. Gud vare med dig. Filip... Jag här vissa misstankar beträffande Delrio. Gif noga akt på honom. (Bränner upp brefvet vid kandelabern. Delrio (läser). Delrio! Tack, för dina underrättelser. Fortfar att i hemlighet meddela mig allt hvad du vetom hertigen. Bränu upp brefret. Jag tror inte mer än jemt om Vargas. Förlora honom inte ur sigte. Gud vare med dig. Filip. (Bränner upp brefvet och går emot Vargas.) : ; Vargas. Jag lyckönskar or till kungens nåd! Delrio. Äfven jag -lyekönskar er på det bjertligaste. Alba (i länstolen efter att sakta hafva läst brefvet). Ah... mina herrar... här är ett postseriptum som rörer oss alla (Läser.) Kungen skrifver: Min son, don Carlos, afled plötsligen under julnatten! Vargas och Delrio. Infanten! Alba (fortsätter). Jag har glömt att underrätta er derom. RR Tremouille (afsides, går åt venster). Glömt det under tre månader!.,. En förträfflig far! Alba (rortsätter). Det olyckliga barnet har giort mig så stora bekymmer, att: jag Ssannerligen icke vet, om jag bör vara glad eller bedröfvad öfver Hans frånfälle. (Talar.) Mina herrar, vi ska visa vårt deltagande för kungen genour att anlägga sorg. ; Vargas och Delrio tunder det de gå tillbaka till bordet). Naturligtvis! : Tremouiile (för sig). Med glädje! Alba (kastar brefvet i spiseln och ser