Dagens Nyheter – 11 mars 1872, sida 2

Carlo. Ja, genom trädgården, Rysoor, Gud vare med dig! I afton känner jag mer än någonsin hur ljuft det är att trycka ett trofast hjerta mot mitt eget, ett hjerta sådant som ditt, Carlo! Carlo (för sig). O, hvilka qval! Rysoor (omfamnar Carlo). Farväl! (Carlo går ut till venster). . Rysoor (ensam). Nu kan du inte beklaga dig öfver mig, mitt fosterland! Jag har ordnat dina angelägenheter före mina egna! Sjunde scenen. Rysoor, Dolores (från fonden). Dolores, Nu, mina herrar... Ah, Carlo är inte mera här? Rysoor. Nej, han har gått. Dolores. Redan !? Rysoor. Och vårt folk har går till hvila? Dolores, Som du befallt! Rysoor, Vi måste vara allena, Dolores, för att jag skall kunna säga dig... Dolores, Hvad bar händt: Du är så upprörd? Rysoor (ser allvarligt på Dolores). Dolores! Det har föregått någonting i mitt hus under min frånvaro ... som... Man har sett en man mycket sent i går afton komma ut härifrån , . . Dolores, Derom vet jag ingenting. Rysoor. Jo, du följde sjelf ut honom. Dolores, Det är inte sannt! Rysoor. Jo, det är sannt! Hvem var den mannen? Dolores. Hur ska jag veta det?