Dagens Nyheter – 11 mars 1872, sida 2

i detta begrepp ingå. Så vidt utskottet känner, meddelades den första föreskriften om rekryts ålder genom k. brefvet den 22 februari 1770, som i anledning af rikets ständers sekreta utskotts vid näst öfverståndne riksdag afgifna underdåniga tillstyrkande kungör, att ingen får legas eller antagas till soldat, som är under 138 eller öfver 36 år, och denna bestämmelse tortfor att vara gällande, till dess gonom ofvan åberopade författningar af åren 1819 och 1838 högsta rekrytåldern bestämdes till 30 år. Då den enligt knektekontrakten vederbörande militärbefäl tillkommande rätt att pröfva dugligheten af det manskap, som af rustoch rotehållare anmäles till rekryter vid indelta armån, redan i och för sig borde vara tillräcklig att förekomma, det någon antages till rokryt, som af en eller annan orsak anses mindre lämplig till krigstjenst, förekommer det utskottet, som om den anmärkta åtgärdens hufvudsakliga inverkan på armåns tjeonstbarhet skulle vara den, att då befälet numera, med ett enda undantag, icke under något vilkor får antaga rekryt, som är öfver 25 år, den indelta armån beröfvats förmånen att inom sina leder upptaga män, hvilka, oaktadt fyllda 25 år, i ötrigt kunna i hög grad besitta de egenskaper, som göra dem tjenlige till soldater. Härtill kommer, att då den högsta tillåtna åldern för rekryt, såsom mu är förhållandet, sammanfaller med den, då beväringsskyldigheten upphör, hela den indelta armåns rekrytering måste ske antingen bland ynglingar om tjugu år och derunder, eller ock bland de bes väringsskyldige. I sistnämda fall inträffar dels att under fredstid beväringens, och i följd deraf hela armåns, styrka med hvarje ny rekrytering minskas, dels att vid inträffande krig, när extra roteringsmanskap skall uppsättas, den derigenom uppkommande tillökning afindelta armån vinnes endast på beväringens be: kostnad och följaktligen i sjelfva verket blir skenbar. : Om å ena sidan ett sådant resultat svårligen kan anses öfverensstämma med rikets gannskyldiga nytta eller vittna om den skicklighet att bedöma verkningarno af ett fattadt beslut, som borde kunna förutsättas hos åen föredragande, hvilken tillstyrkt beslutet, bör å andra aidan ej heller förbises, att hvarje föreskrift, som inskränker deras antal, bland hvilka rekryter må tagas, innebär en ökad tunga för de rekryteringsskyldige. Under eå tid, då allt större afseende fästes vid: utbild: ningen af soldatens såväl kroppssom själsegenskaper, torde en krigsstyrelse, som, med förbiseende af andra omständigheter, endast har befordrandet af soldatens krigsduglighet till syfte, lätt känna sig frestad att genom föreskrifvande af hvarjehanda qvalifikationer småningom ställa sina anspråk jemväl på rekryten så högt, att den skyldighet, som enligt knektekontrakten åligger rustoch rotehållare; att för numret ställa duglig karl, blifver en helt annan och vida mera tryckande än från början varit afsedt, utan att derföre hvarjo särskild sådan föreskrift kan sägas innefatta någon rubbnoing af indelhingsverkots hufvudgrunder. Do tid ofter annan uppråpade hedfättningarne iden högsta tillåtna rekrytåldern synas ingifva icko alldeles ogrundade farhågor derför, att man kan -komma att vidaro fortgå på en sådan väg, och konungens rådgifvares åtgärd i afseendo på det af k. m:t nu afgjorda ärendet har derföre äfven ur denna synpunkt ansetts böra för riksdagen tillkännagifvas.