RE 5 53 MR Gudule. Genast, fru grofvinna. (Stänger fonddörrarne.) i; Dolores, Så der! Och nu, Carlo, måste du höra sanningen... Detta lif är outhärdligt! Carlo. Ja, nu kan jag tala ut! Nu kan jag säga dig att mina Gval äro förfärliga! Hvärjo ögonblick hvilar lögnens fördömelse tang öfver mig. Mia blick, min hand; min mun, .. allt måste bodraga ... det är rysligt! Doloreg. Rysligt! Ja... men hvad är det emot do -qval, jag lider! För din kärlek, Oarlo; har: jag: uppoffrat mitt lugn i detta lifvet och min salighet i det kommande. Hvad har dit uppoffrat för min skull? ärter Carlo, Jo, det. bästa, det heligaste mannen eger: ära, tro, samyetstrid!-— Jag är en pligt-. förgäten menniska, Dolores! — Du är fördömd i ett annat lif, säger dw. :jag är det redan i detta! Jag bär mitt helvete inom mig.,, ty jag har förlorat aktninger för mig sjölf! Dolores (betraktar Carlo oroligt). Carlo! Carlo; Dentis man, som kallar -mig sin Vän; somvöpphar för mig sin fatin och sitt Hjertas denne ädelmodige och uppoffrande man her jag skändligen bedragit... Hans vänskap är jugt dö vapen, hvarmed jag dräper honom! Du är lyok lig, .du,som, hatar honom! Men jag älskar honom ia, jag älskar, jag högaktar, jag beundrar honom Det är ju gräsligt! Jag älskar honom, men Jag ljuger för honom, jag bedrar hotom ock jag besjäl honom! ; Dalores (förskräckt), O, du älskar mig inte mer! Carlo, Ah! ALLT FÖR FOSTERLANDET! E.