Dagens Nyheter – 9 mars 1872, sida 1

folket). Olyckliga! Tala inte så högt... Om någon hörde... Dolores. Nå, än sen? Carlo. Han skulle vara förlorad... och de andre med honom! i . Dolores. Hvilka andra? Du hör ju inte till dem? . Carlo (lifiigt). En sådan ide! . Dolores. Nå... hvad bryr jag mig om de andra? Ah, jag uthärdar inte längre på detta N nit vv. Du och jag... hvad skola vi taga oss till? Carlo. Som förut: ljuga! Ljuga... och åter ljuga! Dolores. Men hans hemkomst är för mig en förfärlig tortyr! Tänk efter! Det är dig jag älskar; men det är honom jag tillhör! Carlo. Dolores! Dolores. Nåja... för dig kan hans hemkomst vara likgiltig... Den kan på sin höjd kosta dig det bedrägeri, som ligger i en handtryckning eller ett vänskapens ord... men mig... Carl . Tyst... man kan höra oss... Dolores. Nå, stäng dörren... Corlo. Skall jag ...? Dolores. Oförmärkt. Carlo. Det kan jag inte, Dolores, Kan inte! Hm... så vill jag göra det... Elden slocknar i spiseln ,.,, Det är kallt härinne, . Carlo. Ja, min grefvinna. Dolores. Det är visst för att dörrarne stå öppna. Gudule! Så stäng dörrarne.