Hvarjehanda nyheter. Lärdomsprof. En gammal välgörande fru hade inrättat en skola för barn och hade allt i ordning, då hon plötsligt märkte att hon glömt något. — Res genast in till trädgårdsmästaren och köp några äppelträd, som vi skola plantera på gården, befallde damen sin gamle trotjenare. — Ack, hennes nåd tänker då på allting, och de små skola nog bli glada, när de en gång få smaka på de goda äpplena, sade den gamle tjenaren. — De skola inte vara för att äta, upplyste damen, — Jaså, det är tör att göra äppelkaka af dem? — Nej, kära Frans, det är tör att lära barnen motstå frestelsen. Skae det vara? frågade en landtpatron och räckte fram den massiva silfversnusdosan till den nykomne informatorn. Nej, jag tackar så mycket, men jag snusar aldrig. — — Hvarför det då? — Nej, jag är rädd . . . att ... att... att bli täppt i näsan ... — Ah fad!, snörflade patronen och tog sig en jättepris, jag har förbadda bej du sdusat i tjugefäbb år, och äddå har jag idte blifvit täppt i däsadi Från rycka hofvet berättar hr Leouzon Leduc följande anekdot i sina Alexander den 2:dres memoarer: En dag gjorde Alexander och Konstantin, under lek i Vinterpalatset med flera af sina kamrater så mycket buller, att det hördes in till kejsar Nicolaus, som störtade ut från sitt arbetsrum för att säga till gossarne att vara tysta, Czaren ryckte häftigt upp dörren, men blef stående på tröskeln, förvånad öfver den scen, som framställde sig för hans blickar. Konstantin höll brodern med knäet tryckt mot golfvet och tilldrog af alla krafter knuten på en kring den förres hals bunden halsduk. Hans kamrater voro honom ifrigt behjelplige, under det Alexander skrek om nåd. — Hvad betyder allt det här? utropade kejsaren. H. m:t underrättades genast af gossarne om att de framställde en scen ur Rysslands historia — Paul den 1:stes död. Efter en sträng tillrättavisning för det de vågat leka en så afskyvärd lek, skickade kejsaren Konstantin och hans kamrater i arrest, derför att de låtit tronföljaren spela rolen af ett offer. Men Alexander fick arrest derför att han ropat om nåd. — En rysk herrskare, sade Nisgolaus till honom, får aldrig bedja om nåd. Det egendomligaste härvid är emellertid, att det icke låg någon förställning i den unga prinsens skrik, ty hans broder hade mot sin vilja så när strypt honom. Höjden af tolerans, Turnföreningen i Columbus i staten Ohio, Amerika, invigde nyligen sin nya sal, och anmodade rabbinen vid. dervarande mosaiska församling att vid tillfället hålla ett tal öfver Kristi födelse.