Dagens Nyheter – 7 mars 1872, sida 1

MV Delrio, Jaså, det är klockaren... Du bor i tornet? Jonas. Ja, med hustru och barn. Bo der får jag visst, men lönen har man tagit ifrån mig och klockorna får jag inte röra. Vargas. Trumpetaren Cortadilla bor hos dig... är det inte så? (Cortadilla föres fram.) Jonas. Jo, gudnås så visst! Vargas. Han säger att han är illa deran i följd af dina förolämpningar, Jonas. Nej, herre, han är illa deran i följd deraf att han dricker ur allt mitt vin. Delrio. Du borde vara smickrad af att tå släcka törsten på en af hans katolska majestäts trognaste tjenare, som i slaget vid St Quentin haft det obehaget att förlora sin tunga. Jonas. Ja, det for en kula in i hans trumpet och tog bort halfva tungan. Nog var det synd om honom, som, efter hvad jag kan förstå, gerna brukade sin tunga. Nu tröstar han sig med sin trumpet. Han har en särskild skräll, när han vill ha mat, och en annan, när han vill ha vin — den känner jag då riktigt väl, ty vin vill han oupphörligt ha. Det är ett fasligt lif han för! Han kommer hem midt i natten. Då låter det (barskt): Ta-ra-ta-ta-ta! det vill säga: Öppna porten! Sen han lagt sig, låter det (bedröfligt): Tralerata!... då är han sjuk och då får jag stiga upp och se om honom. (Gladt.) Ta-ra-ta-ta-ta! Nu mår han bättre och vill ha ett glas vin. Jag får aldrig ro för honom. Nå, allt det der har jag nu blifvit van vid, så att det gör ingenting. Men i morse kommer han med en alldeles ny skräll (skämtsamt): Ta ra-ta-ta-ta! Nå, kan ni begripa hvad den skulle betyda?