Dagens Nyheter – 7 mars 1872, sida 1

-— LA em far. Han har en dotter, som han tillber. Hon tynar af och dör här i det kalla och fuktiga Brissel ... Spaniens sol skulle numera knappast kunna rädda henne... Hertigen är förtviflad... och ändå arbetar denne ömme fader på att förkorta hennes dagar. De oupphörliga blodbaden och skräckscenerna bringa det veka och milda barnet till förtviflan, Hvarje slag, som han riktar mot oss, träffar hans cget barn i hjertat. Tremowuille. Och folket finner sig uti att dö på samma sätt som hon...långsamt... småningom? Ha de tre millionerna lifdömde ännu icke rest sig för att krossa tyrannen? Rysoor. Tålamod! Befrielsens timme nalkas! Uppresningen breder redan ut sig i de nordliga provinserna. Utrecht har vägrat att betala skatt och väpnar sig i tysthet... och om Wilhelm af Oranien, vår hämnare och räddare, blott en enda gång kan besegra spaniorerna, så skall revolutionen bryta ut och med sina väldiga armar förkrossa tyrannen. Tremouwle. Gretve af Rysoor, låt mig kämpa vid er sida! Rysoor. Ack, Gud allena vet om jag får upplefva den stunden! (Trumhvirflar på afstånd.) Nu nalkas våra domare, Vargas och Delrio, fega skurkar, afskydda till och med i Spanien. Genom mord och skändligheter samla de rikedomar på vår bekostnad. Tremowille. Jag vill hoppas att icko någon af dessa skurkar är adelsman? Rysoor. Nej. Tremouille. Nå, då ska jag behandla dem på lämpligt sätt. (Trumhvirflarne höras närmare.)