Dagens Nyheter – 5 mars 1872, sida 1

Kungl. operan. Reprisen af Robert har gifvit fulla hus och väckt stort intresse. Musiken skall ock säkert alltid hålla sig uppe, när den nemligen uppbäres af sådana talanger som nu glänsa i hufvudpartierna. Detta visste ock Meyerbeer sjelf ganska väl, och aldrig har väl någon operakompositör varit så kinkig i rolbesättningen, gom denne maestro. Hvem skulle väl ock uthärda de omätliga konsertvokaliserna i andra akten, om ej fru Michaeli omgåfve dem med hela glansen af sin fulländade koloratur, hela behaget af sin förtrollande stämma? Lika lyckligt visade fru Michaeli ock i den bekanta nådarian med hvilken sanning och allvar hon förstår träffa affektens djupare accenter. Af stort intresse är det ock att följa fröken Hebbe i hennes väl genomtänkta uppfattning af Alice. Så genomförda partier fordra ock i framställningen en motsvarande genomföring, och denna stegring i kraft och betydelse utgör i allmänhet den intressantaste sidan af denna sångerskas konst. Den enkla flickan växer genom alla stadierna till den punkt der hon bäfvande, men ej svigtande bjuder demonen spetsen, och slutligen, endast stödd på sin egen kraft, slungar honom tillbaka till afgrunden. Man hör stundom yttras, att Alice borde vara något mera enfaldig, och om detta är det riktiga, så torde fröken Hebbe hafva föga utsigt att här någonsin komma till rätta, Hon tycks fastmera vara af den tanken att en blott enfald från landet skulle stå sig slätt i utförandet af en mission sådan den förelagts Alice. I den första arian parar hon en rörande simplicitet med det djupa allvar, hvilket antyder anirgen om de stormar som förestå henne; alla bjertare färger, alla starkare accenter äro här med artistisk sjelfförsakelse aflägsnade; det är den okonstlade naturen som talar. På detta sätt blir denna aria ett karakterstycke och ej ett blott konsertnummer; den gom väntat ett sådant skall finna sig bedragen. — I scenen vid korset och i 3luttrion finner fröken Hebbe rikligt tillfälle att utveckla sin stora dramatiska styrka uti affekternas vexlande uttryck, utan att dock falla i en ton af högstämdeare patos som här vore fremmande ; grundtonen i Alices väsende förlorar hon aldrig ur sigte. Hennes rörelser och ställningar vid dessa momenter förtjena studerag. — Fröken Hebbe var vid god röst; endast i den kontrapunktiska terzetten (tredje akten) förekom ett ställe der hon var mindre hörbar; hon anbragte nemligen ett pianissimo, då de medsjungande intonerade något starkare, hvilket för framtiden borde sammanjemkas. Båda damerna hyllades med blommor och applåder. Robert sjelf är en titelrol i bokstaflig mening; till att deraf skapa ett dramatiskt helt har författaren en gång för alla afskurit all möjlighet. Mecn i enskildtheter och egentligast i sångpartiet kan deraf göras betydligt, och huru lyckligt hr Årnoldson förstår att framlyfta alla tacksamma momenter, har han alltid, och ej minst i förrgår, ådagalagt. Hans energiska uppfattning, bans säkra och effektfulla koloratur bidraga betydligt till operans verkan och förtjena odeladt bifall. Endast skulle vi vid ett par ställen önska en något mildarc nyans, t. ox. i scenen utanför katedralen, der den vackra hymnen med gin så intressant genomförda cantus firmus ej borde undertryckas; Roberts isolerade yttranden borde här underordnas såsom något mera tillfälligt. Äfven hr Willman firar här en rättvis triumf: i spel, i sång återfinner man den öfverlägsne dramatikern, hvars Bertram är en gestalt, full af kraft och drastisk effekt. En nyans önskade vi dock något mera betonad, nemligen af den smygande list som spinner ett osynligt nät kring hans omgifning, jemte en viss ironisk humor, oskiljaktig från en diabolisk figur, hvarmed han hånar sina utsedda offer. Denna nyans kunde ock föranleda en och annan finare accent, som skulle bilda en mycket lycklig kontrast till de stora kraftställena. Abbedissan fann uti fröken Westberg en representant, hvars smidighet, grace och takt vunno rättvist bifall. Från Upsala skrifves till Dagligt Allehanda: På kallelse af fakultetens dekanus cCammanträdda I lördaog då I otadan mona