Dagens Nyheter – 5 mars 1872, sida 1

En dödsfanges sista dagar. Om ett par dagar skall den lifdömde Carl Otto Anderssons hufvud falla för bödelsbilan, om icke högre åsigter ännu förmå göra sig gällande, Huru ter sig nu, när afskedsstunden mer och mer närmar sig, den der, som några hålla för ett vilddjur, andra åter (och bland dem hans själasörjare i fängelset) för en menniska med goda drifter, men hvilken samhället genom sina lagar drifvit till hans sista brott — hur är han till sinneg, hur förhåller han sig? Vi ha förfrågat oss derom och fått ett srar, helt kort, men tillräckligt målande: Han är undergifven och lugn, men icke slö. Ständigt allvarsam, yttrar han sällan något. Han hoppas på Guds nåd, men har icke lemnat fruktan bakom sig, dan läser mycket. Hvad det fysiska angår äter han och sofver som en menniska under hvardagliga förhållanden.