Dagens Nyheter – 4 mars 1872, sida 1

MV VM för att lefva 1 en koja, fattig och obemärkt, med: den man, som ännu egde hennes hjerta. Men han, den ende, som hon verkligen älskat, han hade kall och liknöjd vändt sig iffån henne, honom hade hon för alltid förlorat: Under dessa sorgliga betraktelser stördes hon af sin kammarjungfru; som inträdde och lemnade: henne ett bref. Hon mottog detta, utan att visa den ringaste nyfikenhet, och kastade ögonen på utanskriften. Men plötsligt spratt hon till, en glödande morgonrodnad for öfver hennes ansigte, med darrande. hand bröt hon sigillet och såg efter brefskrifvarens namn. — Ja, ja, jag bedrog mig icke! Det är från Arthur! O, min Gud, min Gud! Ett bref från Arthur! Heta tårar strömmade ur hennes ögon. Det var de första glädjetårar hon fällt sedan flöra år tillbaka. Hon tryckte papperet till sina läppar och kysste namnteckningen. Och detta kära nämn upprepade hon för sig sjelf gång efter annan. Derpå läste hon brefvet. Det var en lång skrifvelse, innehållande Arthur von Schönlebens afskeds ord till sin ungdoms brud, och hvilken han känt sig manad att tillsända henne, innan han för alltid lemnade Europa. Åpvgerfull och djupt upp: rörd, bekände han i detta bref uppriktigt alla sina synder och förvillelser, hati biktade hela sitt förflutna lif. I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN, 39.