Dagens Nyheter – 2 mars 1872, sida 2

— Herr baron! utropade den gamle trotjenaren bleknande och med förskräckelse betraktande Arthur. Denne skrattade. — Ah! dö fruktar, att jag blifvit vansinnig, min gubbe... Nej, Anton; saken är ganska enkel. Vi fara till Brasilien! Der skola vi sköta prins Xavers vidsträckta jordegendomar. Eller huru, Anton, vill du inte följa med mig? — Om jag vill följa med er? utbrast gubben glåd. Ja, det vill jag visst; med er far jag till verldens ända, om det kniper. Och Brasilien — det är långt derifrån till verldens ända. Hej hopp! tralalala! Vi resa till Brasilien! — Nåväl, Anton, så vidtag då genast alla nödiga förberedelser till den långa färden! Packa in våra saker, och so till att vi ha med oss allt hvad vi behöfva. Men till en början skall du sörja för att jag ej blir störd af någon. Jag har ett vigtigt bref att skrifva. Och Arthur begaf gig in i sitt skrifrum; han läste igen dörren, för att få vara i fred, slog sig derpå ned vid bordet och skref ett bref till Marie,