Dagens Nyheter – 2 mars 1872, sida 2

HATTAR Ewe Den gamle Anton hade sagt sin husbonde sanningen. Marie stod verkligen i begrepp att lemna scenen för alltid samt gifta sig med engelsmannen, sir Edward Smith, hvilken på ett så besynnerligt sätt hade presenterat gig för henne. Det var icke kärleken som dref henne till detta steg, utan hon hade beslutit taga detsamma emedan hon kommit till insigt af att dessa hemliga önskningar och förhoppningar som hon nästan mot sin egen vilja hittills närt, aldrig skulle bli uppfyllda samt derför fattat den fasta föresatsen att helt och hållet bryta med sitt förflutna lif och tvinga sig att glömma honom, som hennes bhbjerta ännu aldrig hade velat lära sig att glömma. Men då hon nu mottog engelsmannens hand hade hon ej sökt bedraga honom, ej förespeglat honom en ömhet, som hon icke hyste eller kunde hysa för honom. — Jag älskar er icke, hade hon sagt till bonom. Men om min vänskap, min innerliga tillgifvenhet äro er nog, så lofvar jag att för hela lifvet egna er dessa känslor. Sir Edward såg då på henne med samma lugna leende, gom då de första gången talade med hvarandra. — När jag gjorde er bekantskap, sade han, friado jag genast till er, gom ni torde minnas.