Dagens Nyheter – 2 mars 1872, sida 2

SS MV enkla drägt. Min vän, era går äro heläade. Ni är follkomligt frisk igen. Gå nu och vidtag nödiga anordningar för affärden samt säg farväl åt era vänner. Och om ni kommer tillbaka hit i morgon, skall jag då lemna er det kapital, som jag anser att ni bör ha med er, för att kunna drifva vår gemensamma affär med så stor fördel som möjligt. — Jag skall taga afsked af mina vänner, sade Arthur till sig sjelf, under det han försjunken i tankar lemnade prinsens palats. Hvar äro då mina vänner?... Jo, i den afgrund, som uppslukat min förmögenhet; annorstädes icke... Och hon? Om jag skulle besöka henne? Om jag skulle säga Ida farväl? En obeskriflig känsla af bitterhet, bedröfvelse och vemod kom öfver honom. Kanske hade han gjort henne orätt, kanske... Han ville sjelf begifva sig till henne och utforska sanna förhållandet. i Efter att ha tillsagt kusken att köra hem igen, företog han sig att gå till Ida Neorminas boning. Ett lysånde ekipage väntade utanför porten, en med galonuer rikt utstyrd lakej stod i förstugan. Arthur frågade denne, hvem det var som rådde om den med en praktfull vapensköld prydda vagnen. — Tet är min husbonde, furst Argsalinski, svarade betjenten. Arthur gick fundersam uppför trappan.