Dagens Nyheter – 1 mars 1872, sida 2

tillräckligt om er slösaktighet och yppiga lefnad, för att jag skulle inse, att nöden snart nog måste komma och klappa på er dörr. När nyligen vissa oroande rykten nådde mina öron, beslöt jag besöka er bankir, och af honom har jag fått reda på buru era affärer stå. — Ab, det är således redan kändt i staden! utropade Arthur med ett bittert leende. Korparne ha redan vädrat liket och låta höra sitt hemska kraxande. — Lugna er! Er bankir är temligen förbehållsam, och endast mitt namns höga anseende förskaffade mig tillgång till hans böcker. Jag har sedan i samtal med åtskilliga personer förklarat ryktet om er ruin vara ogrundadt, och tack vare detta samma anseende, som är fästadt vid mitt namn, tror man nu allmänt att ni har pengar qvar. Endast vi båda ega kännedom om era smärtsamma sår, min unge vän; men sedan vi nu undersökt dem, skola vi vidtaga åtgärder för att läka dem. Det fattas er, Gud vare lof, endast guld; deremot har ni vänner, hvilka med glädje skola bjelpa och stödja er på hvarje ny lefnadsväg, som ni vill beträda. Jag torde med skäl kunna ställa mig sjelf i spetsen för dessa vänner. HBåledes låt böra: hvilka planer har ni för framtiden? — Jag vill arbeta! svarado Arthur lifligt. Jag vill geröm min viljas kraft, genom min