tacksamhet för det deltagande ers höghet visat mig under min sjukdom; derför har jag kommit, sade Arthur, i det han satte sig på den stol, som prinsen anvisade honom. — Jaså, min unge vän, då ha våra hjertans tankar i dag mötts, ty äfven jag har ämnat besöka er på eftermiddagen. Jag har låtit tillkalla er läkare, och han försäkrade mig, att ni numera är så pass äterställd, att ni utan skada kan taga emot en vän och språka ned honom, äfven om samtalet skulle röra sig kring ämnen af större vigt. — Just emedan jag sjelf känner mig ega krafter härtill, har jag kommit hit; ty hvad jag ämnat taga mig frihetea säga ers höghet är verkligen för mig ganska vigtigt. — Nå, då skall ni tala först, baron; och kom dervid framför allt ihåg att ni talar till en vän, som er välgång ligger särdeles om hjertat, och som gerna skulle vilja bevisa detta genom handling. — För någon tid sedan hade ers höghet den godheten att meddels mig några välvilliga och goda råd. Jag var nog dålig och feg att tillbakavisa de vänliga anbud, ers höghet vid samma tillfälle gjorde mig. Jag befann mig då ännu midt i min lefnads vilda Saturnalier, jag ville då ännu med bacchantiska sånger öfverrösta dessa rop af ångest och förskräckelse, som samvetet understundom lät höra, och jag