-— AV -—hänföras af er roll. Ni beherrskar icke er sjelf. I ert spel tar ni ej blott förståndet, utan äfven bjertat i anspråk. — Och huru är det möjligt att vara sann och tilltalande, om man icke sjelf besjälas af de känslor, man skall uttrycka? Huru är det möjligt att framställa en Julia, om man icke med henne känner hennes hänryckning och hennes Tförtviflan, hennes hopp och hennes kärlek? — Kära barn, med dessa grundsatser plir ni ingen stor konstnärinna; ty ni kan ju aldrig vara säker på er sjelf, ni skall i dag spela er roll utomordentligt väl och i morgon utomordentligt illa; framgången kommer att bero af tillfälliga omständigheter, såsom t. ex. om ni är glad eller nedslagen, om pi är frisk eller har snufva. Nej, nej, det duger inte. Ni måste stå helt och hållet utom er roll samt fullkomligt vara herre öfver er sjelf. Hvarie skratt, hvarje leende, hvarje blick, hvarje höjning i tonen, hvarje obetydlig darrning i rösten, allt måste vara på förband beräknadt, ni måste kunna kommendera ert ansigte, era lemmar, er stämma, alldeles såsom en balettmästare kommenderar sin väl inöfvade balettkår. — Jag skall segra genom min känslas glöd, genom min inspiration. — Det kan ni göra en gång, kanske två gånger; men huru i all verlden skall det gå, I LIFVET OOH PÅ SKÅDEBANAN. 35.