Dagens Nyheter – 23 februari 1872, sida 3

Från Utlandet. Journal des Dåebats egnar de bonapartistiska restaurationsförsöken en ledande artikel hvari yttras, att bonapartismens trenne förnämsta faktorer äro: fruktan för de radikala (det röda spöket), monarkisternas räddhåga och republikanernas verkliga eller skenbara svaghet. Kommunen har gjort hvad den kunnat för att minska det hat, som Napoleon ådragit sig ger nom det olyckliga kriget, hvarför han ensam fick bära skulden. Fruktan, att den nuvarande styrelsen hvarken eger nog varaktighet eller styrka att skydda samhället mot de rödes omstörtningsförsök, arbetar för bonapartisterna. De orleanska prinsarnes rädda och obeslutsamma hållning underlättar äfven restaurationsförsöken. Ställningen blir allt mera lik den som var rådande 1851, då de besittande klasserna i Fravkrike uti prins-presidenten sågo samhällets räddare. Det är utan tvifvel bonapartisternas rastlösa verksamhet som manat monarkisterna och repubiikanerna i nationalförsamlingen attröra på sig och framkallat de förut omtalade politiska programmerna. En korrespondent till Indep. belge skrifver, alt Rouhers upptagande i nationalförsamlingen gifvit en del af dess medlemmar — hvilka voro bonapartister i själ och hjerta, men icke vågade att öppet erkänna sina åsigter — mod att samla sig kring den nye medlemmen af församlingen, så att det kejserligt sinnade partiet skulle konstituera sig till ett antal af 40 å 50 deputerade, Invånarnes antal i Frankrikes hufvudstad har sedan 1869 minskats med 300,000 personer, till största delen tillhörande den välmående klassen. 1869 hade Paris nemligen 1,825,274 invånare, nu uppgår antalet knappast till 112 million. En stor förändring har timat uti en liten suverän stat i Tyskland — hertigdömet Anhalt. Detta hertigdöme hade en s. k. konstitution af år 1853, hvilken var grundad på alla det 17:de seklets privilegier. Denna konstitution har nu, på den regerande hertigens initiativ, efter beslut af hertigdömets representation, fått lemna rum för en tidsenligare, och dermed har ännu en af det feodala Tysklands reliker försvunnit. Flera evangeliska prester i provinsen OstPreussen hafva till representanthuset i Berlin iogifvit en ansökan om att huset måtte taga ivitiativet för åstadkommande af en ny bibelöfversättniog, utförd af språkoch sakkunnig persoa och på ctt mot tidsandan och språkets nuvarande ståndpunkt svarande sätt. Petitionärerna fästa vidare uppmärksamheten derpå, att vid denna bearbetning hänsyn i främsta rummet bör göras vid att så redigera den heliga skrift, att hon icke blifver skadlig för ungdomen och så att man i hemmet och skolan kan läsa böckernas bok utan att rodna. Enkedrottningen af Preussen har farligt insjuknat. Grefvarne von Moltke och Roon jemte andra framstående generaler och statsmän, hvilkas namn inskrifvits i Preussens annaler för 1870 och 1871, sägas snart skola inkallas af kejsar Wilhelm till medlemmar af herrehuset. Från Wien skrifves, att en medlem af det kejserliga huset ingått som novis, under namnet Syster Maria, i Ursulin nunnornas kloster, nemligen Maria Beatrix, syster till hertigen af Modena, gemål till infant Johan samt moder till infanterna Carlos och Alfons af Spanien. Familjens alla öfvertalvingar att athålla henne derifrån ha varit fåfänga; försedd med påflig dispens, har hon utbytt det modenesiska palatset mot klostercellen. I England har den väl bekante riddaren eller grefven Johan Sobielski Stuart aflidit, 74 år gammal, hvilken utgaf sig tör en ättling af Carl I, som han äfven var högligen lik. Han kallades gemenligen den unge pretendenten och påstås hafva bevistat på fransmännens sida slaget vid Waterloo, der han räddade den från slagfältet flyktande Napoleons lif. Om denne Stuart har för öfrigt mångfaldiga artiklar skrifvits i engelska tidskrifter för och emot hans förmenta slägtpåståenden.