Dagens Nyheter – 23 februari 1872, sida 2

-— UL -— I detta ögonblick närmade sig förste älskarer de båda samtalande. Han helsade helt flyktigt på Willibald och yttrade derefter: — Jag har just nu fått veta, att jag skall döda mig med en dolk. Kunde icke detta ändras? — Huru, har pi först nu fått veta detta? frågade författaren bleknande. Min Gud, har ni då inte lärt er rollen, har ni inte deltagit i repetitionerna? — Ni vet, att jag i fjerde akten ingenting har att göra och i femte akten endast dödsscenen. Min helsa är svag, min hals behöfver skonas, derför har regissören låtit mig slippa repetera sista akten; jag har alltid gått hem efter slutet af den tredje. För resten är jag ju ensam på scenen, då jag begår sjelfmordet, och det har således varit fullkomligt onödigt att deltaga i repetitionerna af denna akt. Jag ville endast fråga er, min herre, om ni har någonting emot att jag i stället för dolken tager giftbägaren. Det är effektfullare, derigenom får jag bättre tillfälle att, under det jag vrider mig i dödsqvalen, visa huru smidig och elastisk min kropp är. 0O! ni har troligtvis aldrig sett mig dö af gift, annars skulle ni utan allt tvifvel ha gifvit er hjelte giftbägaren i stället för dolken; men ännu går det ju an att ändra detta; tag igen er dolk, herr Willibald, och bestå mig en dosis arsenik, det är bättre. — Min Gud! ropade Willibald, vridande