Dagens Nyheter – 22 februari 1872, sida 1

fall oj kanna märka, om min stämma deltager i den allmänna bifallestormen eller icke. — Mycket bra! inföll Agaths med ett bittert leende. Ni förstår er riktigt på konsten att smickra, Marie. Men kom nu bit. Fästa dessa blommor i håret på mig, och laga att do sitta väl, så att de kläda mig, förstår ni... Låt dem titta fram helt kokett mellan lockarne ... Så der ja. Och var nu snäll och knayt min skorem. — Noj, nu går det för långt, Agatha! Du missbrukar Maries godhet, utropade Askahio. Du gör henao till din kammarjungfra, din piga. 1 — Du skulle väl hellre se att hon blott sysselsatte sig mod dig, kan jag tro. Om du får ha henne till din sufflör, din hårfrisör, din skräddare, din kokorska och slutligen till din applåderande publik; då är du nöjd, då tycker du, att det är bra. Släpp min fot, Marie! Jag behöfver ingen hjelp: — Min Gud, bar jag då beklagat mig? frågade Marie i sorgsen ton. Nej, nej, dertill är ni för ädel och god; och ni behöfver det ej holler, ty ni har i min herr man on förespråkare, som vet att beklaga er så mycket lifligare. — Arma OConerentola! ropade Askanio pathetiskt. Ja, jag säger er, barn, akta er för konetnärinnor! Det finns inga oetacksammare, trolösare varelser till än toaterdamer. Ingen menniska har värde för dem, gedan de