Dagens Nyheter – 21 februari 1872, sida 2

hd efterkomma sin husbondes befallning, skakade Askanio våldsamt den igenlästa dörren och bad i de mest bevekliga ordalag att han skulls bli insläppt. Men ingen svarade honom. Suckarne begynte höras allt svagare. — Gud vare tack och lof! Der är Johan med yxan och en hammare. — Nåå, Johan, låt oss samla alla våra krafter. Vi måste slå in dörren. Vi måste rädda de olyckliga Och de begynte slå mot dörren, så mycket de förmådde. — Ah! den ger vika, ropade Askanio glad, under det att svettdropparna runro utför hans panna. Ännu några slag, och vi skola vara derinne. Nu, nu instörtar dörren. Men denna tjocka rök, som kommer mot dem, omtöcknar deras sinnen, lägger sig som en slöja öfver deras ögon, så att de ingenting kunna se. — Fönstret, förstret! mumlar Askanio, och med en jätteansträngning springer han genom rummet. Ett knytnäfslag! Rutan klingar, frisk luft strömmar in och sätter rullgardinen i rörelse. Lika skrämda andeväsen, fly de blå rökmolnen genom fönstret. Johan har hemtat friskt vatten och hällt det öfver de glödande kolen Luften renas efterhand. Redan kunna de urskilja de omgifvande föremålen. De varse