Dagens Nyheter – 21 februari 1872, sida 2

(Ur vår korrespondens från Paris.) : Paris den 16 fevoruari. Nationalförsamlingen hade i går återigen en bullersam s6ance. Det från kommissionen återremitterade förslaget om generalrådens rol vid en revolution eller statskupp blef antaget med 484 röster mot 75. Dagordningen innehöll härefter den af hr Jozon m. fl. framställda motionen, att alla de officiella papper, hvilka itrågakomma vid upptagandet af de genom det sista årets händelser föranledda förhöjda skatterna, skulle förses med påskriften: Kostnader för kriget mot Preussen, förklaradt af Napoleon III 1870 — 71, Kommissionen hade deremot förklarat sig för uttrycket: Kostnader för kriget mot Preussen 1870-71. Motionären framställde sitt ursprungliga förslag under formen af ett amendement och försvarade detsamma med mycken moderation och skicklighet. Man borde icke allenast ha sina tankar fästade på Preussen utan äfven på kejsaren, som framkallat kriget. Det vore icke mot mannen som tal. vände sig och han ville icke skymfa den afsatte suveränen, hvars ställning just derföre borde skonas, (reklamationer till venster) utan det vore helt enkelt konstaterandet at ett faktum, som afsågs med förslaget. Tal. åberopade de rättigheter som kejsaren förbehållit sig då han gaf 1870 års konstitution. Han och hans vänner ville hålla patriotismen vid makt i Frankrike, och det vore endast hatet mot Preussen och Napoleon III som skulle göra Frankrikes blifvande storhet. — Referenten redogiorde för förhandlingarne inom utskottet; man hade der varit af den meningen att om det före: slagna uttrycket skulle användas, så borde det fullständigas med: och fortsatt af regeringen af den 4 september. (Vid dessa ord genliöd salen af handklappniogar från högern; till venster utbröt ett våldsamt tumult). Kommissionen hade velat undvika dessa politiska diskussioner och hade fördenskull ansett att Napoleon III:s namn icke borde nämnas. (För nyadt buller till venster; rop: det är en skam! kriget var ett napoleonskt krig, etc.) Kommissionen ville likaså litet att den 4 september skulle nämnas. (Buller och afbrott på begge sidorna). Dessutom skulle denna anordning förorsaka staten en utgift af omkring 25,000 frank. Det är sannolikt att, om diskussionen här blifvit afslutad, en icke obetydlig maioritet skulle ha röstat för det af hr Jozon framlagda förslaget, nemligen hela venstern och större delen af högern och kanske halfva centern. Men åtskilliga medlemmar af venstern, hr Brisson, Steinhell och isynnerhet Langlois; försvarade motionen på ett sätt, som afvände från densamma hela högern derigenom att de funno lämpligt att upphöja till skyarne 4 Septemberrevolutionen såsom en af Frankrikes ärofullaste dagar, likasom det också vore Septemberregeringens ära att ha fortsatt kriget mot Preussen. I denna anda talade general Pålissier, erinrande om huru romerska senaten efter slaget vid Cannza hade voterat tacksägelser åt den besegrade fältherren. Agitationen i kammaren hade härunder nått sin höjd, medlemmarne af högern och venstern interpellerade hvarandra, och presidenten kunde omöjligt återställa ordningen. Mötet höll på att få afbrytas, men omsider kunde dock en voteriog försiggå, hvarigenom hr Jozons amendement antogs med 193 röster mot 231. Församlingen hade således antagit förslaget, men en tredje läsning ifrågasattes och voterades med 300 röster mot 249. Des är att antaga att vid nästa läsning resultatet skall blifva förändradt och de ifrågavarande orden utgå. Begrafningen af hr Coutiz en af oppornenterna till kejsardömets afsättving, har i dag egt rum med stor högtidlighet och under tillopp af en ofantlig folkmassa. En iiten demonstration egde rum utanför kyrkan etter begrafningens slut. När hr Rouher, den nyvalde deputeraden för Korsika, förr Napoleons skickligaste redskap, åtföljd af sin måg vicomte de Lavalette genomvandrade folkhopen, började några ropa: lefve Rouher! — Andra svarade genast: ned med Rouher! — Hr Rouher, som syntes besvärad af att befinna sig midt ibland denna hop, som dels var vänligt och dels fiendligt stämd, sökte upphinna sitt åkdon som väntade vid rue Abatucci. Folkmassan som följde honom dels under smädelser, dels under lefve-rop för honom och