Dagens Nyheter – 21 februari 1872, sida 1

De kysste hvarandra och harmorien i detta lyckliga äktenskap var nu fullkomligt återställd. Agatha for till teatern, för att sjunga prinsessans parti i Robert, Askanio begaf sig in i sitt kabinett, för att genomläsa en af sina roller. En djup tystnad herrskade nu i dessa rum, der kort förut ett så bullersamt uppträde förefallit. Askanio njöt med förtjusning af detta lugn; och utsträckt på soffan med den skrifna rollen i handen, öfverlemnade han sig åt sina drömmar. Plötsligt reste han sig upp och lyssnade. Han trodde sig ha hört ett stönande, en dof suck. Riktigt! Nu upprepades åter detta hemska stönande; det var som en döendes sista andedrag, så svårt, så våldsamt, så gqvalfullt. Nu följde ett anskri och derefter hördes en kropp falla tungt mot golfvet i öfre våningen. Askanio bedrog sig icke, deruppe måste någonting förfärligt försiggå. — Bestämdt är någon i dödsfara! utropade aktören rysande. Jag måste se hvad det är. Kanske behöfves hjelp! ———