Dagens Nyheter – 20 februari 1872, sida 3

honom skyldig ersätta hr Lindström med 135 rår. från Ut (Ur vår korrespondens från Paris.) Paris den 15 februari. Hvad föregår väl inom de högre regionerna? Aldrig i mannaminne har man under Paris Korisont varit vittne till dylika atmosferiska företeelser. För några dagar sedan ett noitsken som under polcirkeln, och i går afton, efter det vackraste värväder uvder hela dagens lopp. ett åskväder som under tropikerna. Blixt följde på blixt och regnet störtade ned i strömmar. Ett åskväder i första hälften af februari månad är en alltför sällsynt företeelse, att icke här der irreligiositeten all. deles ej upphäfver vidskepelsen, gifva anledning till mångahanda skrockfulla profetior. Nationalförsamlingen har nyligen sysselsatt sig med en fråga, som äfven inom andra länder blifvit väckt och på olika sätt sfgjord, nemligen huru förhållas skall med de embetsmäns aflöning, hvilka på samma gång äro folkrepresentanter. Det är nemligen en inom den franska administrationen antagen grundsats att löner icke få accumuleras d. v. s. att ingen får uppbära lön för mor än ett embete. Från denna regel finnas likväl många undantag, legaliserade eller häfdvunna, och af det senare slaget har den plägseden varit att låta embetsmän behålla hela sin lön oafkortad på samma gång som de i egenskap af deputerade uppbära sitt arvode, hvilket under närvarande förhållanden utgör 25 frank pr dag. Under kejsardömet var detta missförhållande, för så vidt lagstiftande kåren beträffade, mindre i ögonen fallande, cnär genom vallagen af 1852 antalet af embetsmän, som kuade väljas till representanter, var ytterst inskränkt. (Deremot var missbruket så mycket tydligare i senaten, der en mängd höga embetsmän hade säte och utom sina löner uppburo 30,000 frank om året). Men sedan under republiken 1849 års vallag blifvit återställd, genom hvilken valbarhetsqvalifikationerna blifvit mycket liberalare, har en mycket stor miängd embetsmän inkommit i församlingen. Denna har nu omellertid voterat tre artiklar af en lag, enligt hvilken embetsmän, som blifvit valda till deputerade, icke kunna accumulera sin aflöning med representantarvodet; itall den förra understiger det senare skola de endast uppbära detta belopp, i motsatt fall skola de endast uppbära den del af lönen som öfverstiger arvodet, så att med ctt ord deras val till kammaren icke i något hänseende modifierar deras finansiela ställning till staten. I de bonapartistiska kretsarne man myoket uppretad ötver regeringens åtgärd att försegla hr Contis papper, och man anmärker att denpa åtgärd hitulls aldrig användts mot andra en betsmän än ministrar och diplomater. Detta är ganska sant, men regeringen har ansett sig icke böra försumma detta tillfälle att få i sin hand alla trådarne till den bonapartistiska rörelsen, Dödsfallet kom alldeles oförväntadt och den aflidne eller hans vänner hunno icke vidtaga några försigtighetsmått att sätta i säkerhet den korrespondens, som otvifvelaktigt befinner sig i hr Contis gömmor. Man har här med lifligt intresse följt den disputationsakt, som i Rom pågått mellan katolska och protestantiska prester rörande apo stelen Petri vistelse och pontificat i Rom, Dessa möten, hvaraf det andra hölls ilördags afton, ha utmärkt sig genom en ömsesidig urbanitet i formen; å ömse sidor har man sammanfattat alla de argumenter för och emot som funnits att tillgå, å ömse sidor har man bibehållit sin förut fattade mening och å ömse sidor tillskrifver man sig segern. Begge sidornas stenografierade protokoll skola inom kort blifva tillgävgliga, Vid slutet af sista sammanträdet räckte man hvarandra handen, — Pater Hyacinth, ehuru särskildt inbjuden, har icke infunnit sig, hvaremot på don protestantiska sidan bemärktes Garibaldis bekaata kapJan, ex-franciskanen Fra Pantaleo jemte hans hustru. — Om resultatet än blifvit noll, så är likväl en fredlig öfverläggning mellan katolska och protestantiska prester i Rom en märkvärdig sak.