Dagens Nyheter – 20 februari 1872, sida 2

O, han var alldeles ursinnig! Han svor, att han aldrig skulle återse er och att han redan i morgon skulle bogära laglig skilsmessa. Han befallde betjenten att packa in hans kläder och bära dem till hotell London, der han hädanefter kommer att bo. Johan är redan sysselsatt med inpackningen. — Bara han icke gör sig alltför stort besvär i onödan och tar skämtet för allvar. — Åb, det var intet skämt, nådig fru, jag försäkrar er att det var hans rena allvar. Men ni skall också betänka, huru svårt ri förolämpade honom. Att kasta en smörgås midt i ansigtet på sin man, det är ju förskräckligt! Herrn var så förbittrad att han ropade ännu sedan han kommit ned i trappan: Hon har slagit mig i ansigtet, den onaturliga qvinnan!X Detta hörde hela huset. Primadonnan skrattade. — Ack, den gode token Askanio! sade hon. Han låter hela staden veta af våra små husliga konflikter. — Ja, nådig fru, den här gången åtminstone skall hela staden få kännedom om hvad som passerat; ty herr Askanio kommer inte igen. — Han kommer igen. — Nej, nej, nådig fru! — Jo, min nådiga Nelly, han kommer! ... So här är han nu redan. Mycket riktigt; dörren öppnades och Askanio inträdde. Han närmade sig sin fru med ett