Dagens Nyheter – 20 februari 1872, sida 1

oo SMU på fullt allvar söker efter en lämplig efterträderska åt dig. Med ett ljudligt anskri sprang hon upp från soffan och såg på honom som en Medea. Om hon haft en dolk, skulle hon dermed ha genomborrat hans bröst, men som hon icke hade någon sådan, fattade hon det första föremål, som fanns till hands, smörgåsen, och med en tragisk rörelse slungade hon denna i ansigtet på honom, så att den träffade hans mun, hvilken nyss uttalat så grymma ord. Askanio uppgaf höga rop af smärta och vrede; med hotande min knöt han handen och utbrast med thordönsstämma: — Olyckliga qvinna, du vill ditt eget förderf. Nå välan, du må skylla dig sjelf. Jag förskjuter dig! Farväl, Agatha, för evigt! Du ser mig aldrig åter! Vi äro skilda för all framtid! Ha, att så skymfa mig! Att kasta en smörgås i ansigtet på mig! Mig!... O, jag skall utkräfva en förfärlig hämnd! Med jättesteg lemnade han rummet och slog igen dörren efter sig. Agatha såg efter honom med dystra blickar. Derpå klarnade hastigt hennes anlete, och hon andades åtor, likasom befriad från en tryckande börda. — Ah! sade hon, detta har gjort mig godt. En sådan uppskakning var nödvändig för att jag skulle kunna se: riktigt ungdomlig ut i afton. Hon gick fram till spegeln och betraktade med granskando blickar sin bild.