Dagens Nyheter – 19 februari 1872, sida 2

AJ -— soffan, tycktes icke erfara hvarken ångest eller fruktan, hon förtärde långsamt och med synbart välbehag ep kopp doftande moccakaffe. Framför henne på bordet stod kaffekokaren. Det var sent på eftermiddagen, men den unga damen befann sig ännu i djup negligå. Heunes hår hängde oordnadt ned på ryggen; och hon hade på sig en nattröja samt en skrynklig underkjortel, hvilken var långtifrån ren. Mot denna mer än enkla kostym kontrasterade fotbeklädnaden i hög grad. Hennes små fötter voro nemligen instuckna i ett par hvita, guldbroderade atlas-tofflor samt silkesstrumpor af samma färg. Hennes anletsdrag voro uttryckslösa och hennes kinder bleka, men denna blekhet var icke skön och genomskinlig, som hos venetianskorna, utan en sådan der gråaktig ansigtsfärg, som kommer utaf ett flitigare bruk af smink. Hennes stora, vidt uppspärrade ögon voro för tillfället glanslösa och omgifna af blåaktiga ringar. Hon drack, som sagdt, i all sköns ro sitt kaffe, under det att hennes man häftigt gestikulerande och med alla tecken till dem vildaste förbittring gick af och an i rummet med stormsteg. Sedan han hållit ett argt tal om qvinnornas ondska och trolöshet, yttrade hon: — Vill du inte dricka ditt kaffe, Askanio? — Kaffe! utbrast han och sammanbet töänderna. Denna qvinna vågar bjuda mig på