Dagens Nyheter – 19 februari 1872, sida 2

-—-— äld — aktiga läppar rörde sig krampaktigt. En dyster eld flammade i hans ögon. Nu begrep hon allt, nu visste hon allt. Hon läste : sjelfmordstanken på hans fuktiga panna och i de glimmande kolen. — Du här, Marie? frågade Victor efter en lång paus, och hans röst var klanglös och ihålig. — Ja, jag är här, sade hon i högtidlig ton. — Och hvad. vill du? Hon svarade icke genast. Hennes ögon fästades åter på fyrpannan, och ett tankfullt, vemodigt leende upplyste. hennes ansigte. Derpå steg hon upp och: närmade sig Victor, hvilken ryste då hon nalkades, såsom hade hon varit en vålnad. Men hon. gaf icke akt på hans förfäran, utan trädde fram och lade sin hand på hans axel. — Hvad vill du här? feågade han åter. — Jag .vill dö med dig, svarade hon i bestämd. ton. — Dö! Hvem tänker på att dö? utropade han med ett hest skratt. — Du tänker derpå, Victor, geade hon och pekade på fyrpannan. — Nej, nej, Marie, mumlade han, fastän han måste nedslå ögonen inför hennes skarpa, forskande blick. Nej, Marie, du missteger dig... Jag har skaffat mig denna eld, emedan jag fryser: — Ja, Victor, vi frysa båda i denna kall,