Dagens Nyheter – 17 februari 1872, sida 2

farhågor. Hvad hade händt honom? Hvarför var hans arm förbunden? Hvyarför uttryckte hans ansigte en så djup nedslagenhet? Hon måste läsa detta i hans ögon, hon måste se honom en gång till. Hon måste afvakta hans återkomst. Det var en kall februari-morgon, och Marie var temligen tunnt klädd; men hon stannade dock. Tiden förgick, hennes mod sjönk, hennes läppar darrade af köld. Det tycktes henne nästan som skulle hon nu dö, som stelnade hennes kropp, för att aldrig mera uppvärmas. Dock — ännu ville hon icke skiljas från lifvet, ännu en gång ville hon se Arthur. Men sedan, då hon sett sin älskade, skulle döden vara henne välkommen! Emellertid kunde hon icke längre stå stilla bakom porten, der en isande vind blåste genom springan. Långsamt och darrande gick hon öfver förstugan och smög sig uppför trappan. Snart stod hon utanför dörren till skådespelerskans våning. På andra sidan om denna cörr var han! En känsla manade henne att med våld öppna dörren, för att skynda fram till Arthur, nedsjunka vid hans fötter och dö. Arma beklagansvärda flicka! Den förrådda kärlekens vrede och förtviflan hade under ett helt år uppehållit hennes krafter. Men sedan ton återsåg Arthur, hade dessa underjordiska makter försvunnit, likasom daggdroppen försvitner, när solen Iyser derpå. Ingenting annat än kärleken hade blifvit qvar i hennes