Dagens Nyheter – 17 februari 1872, sida 2

— Ja, och det är inte första gången denna slump, som bestämmer allt hvad majoritet heter, gifvit sanningen, rättvisan och sunda förnuftet dödsstöten, yttrade Reinhold med ett bittert leende. Skam och olycka måste komma öfver og5 alla och öfver hela menskligheten, om vi verkligen skola fortfara att göra menniskors väl eller ve, nationers heligaste intressen beroende af ett dödt tal, af ödets nyck. — Mina herrar, sessionen är slut, sade geheimerådet von Zieh. Det återstår oss nu endast att öppna det kuvert, hvilket bär samma devis som gruppen n:o 1. Herr professor Reinhold, det är ert åliggande. Reinhold tog kuvertet och bröt sigillet. — Gustaf Ernst von Zieh, läste han, i det han med ett föraktfullt leende blickade på herrar professorer, som bemödade sig att go förvånade ut. — Jag ber herrarne ihågkomma, att jag icke gifvit detta arbete min röst, sade geheimerådet von Zieh. Jag visste att det var af min son. — Och ni har uttalat er deröfver såsom en mycket sträng domare, yttrade Etterbach leende. Geheimerådet ringde och sade dorefter till en vaktmästare, som inträdde: — Kalla in de unga artisterna, för att vi må få förkunna dem utslaget. De kommo med bleka ansigten och tvungra