Dagens Nyheter – 16 februari 1872, sida 1

en national poesi, byggd på fornnordens myter och folkvisor. Ett skämt gaf anledning till namnet. Den fru, hos hvilken de unge minnen brukade äta middag, hette Göthilda, och efter jenne benämdes förbundet det Götiska.Den egentliga stiftaren var Jakob Adlerbeth (sedermera expeditionssekreterare), och först efter hans död 1844 upplöstes sällskapet formligen, sedan likväl dess synliga verksamhet hvilat alltsedan år 1824. Bland de öfriga ledamöterna voro Geijer, Tegner, Ling, Afzelius, Nicander, Beskow, Assar Lindeblad, Bruzelius, Gumalins, J.H. Schröder, Hartmansdorff Ruääf, målarne Fahlerantz och Sandberg, m. fl., hvilka alla förvärfvat sig mer eller mindre utmärkta namn. Förbundets sammankomster kallades stämmor; vid dem dracks mjöd ur horn, en hvar bar något gammalt götiskt namn o. s. v. Frukten af sällskapet och dess anda visade sig för allmänheten genom utgifningen af tidskriften Iduna (hvars första häfte Geijer författade), nya upplagor af eddorna, samlandet af folkvisorna, en målningsexposition, belöningar åt konstnärer för arbeten öfver nordiska föremål m. m. Och på ett lysande sätt lyckades förbundet att lifva nationalkänslan och ge tiden en ny rigtning i konst och litteratur. 0: dog fältherren Georg Carl von Döbeln.