från dessa hemliga, af ingen anade qval, som söndersleto hans hjerta. Äfven Maries sinne fördystrades, och hon blef för hvarje dag alltmera modfälld. Äfven hon gömde inom gig en hemlighet, som hon icke lät Victor veta. Äfven hon skulle ha rodnat af blygsel, om Victor hade kunnat läsa i djupet af hennes hjerta och sålunda upptäckt donna kärlek, som ännu icke var tillintetgjord, fastän hennes grymme älskare trampat den under sina fötter, utan tvärtom åter begynte frodas och bira nya blommor. Hon drack dagligen af det ljufva, berusande gift, som hans åsyn innebar. Hon visste, att det var ett gift, och hon hoppades, att det en dag skulle döda henne, men på samnma gång äfven begrafva den förfärliga hemligheten att hon fortfarit att älska den man, som en gång förrådt och öfvergifvit henne. Således var det kärleken, som skilde Maries och Victors hjertan åt. Det första innerliga förhållandet dem emellan upphörde efterhand. lin enda tanke, som man icke vågar utsäga, är nog till att småningom döda den heligaste och starkaste vänskap; och just en sådan liten svart flick hade numera beröfvat deras stilla lycka dess förr så rena glans. Victor och Mario begynte undvika att vara länge till. sammans, cmedan den ene, såväl :om den anra, fruktado att vännen skulle upptäcka hans hjertas blödande sår och dervid icke srfara något medlidande, utan endast förakt.