Det har ofta talats om de spanske frivilliges huserande på Kuba och hurusom de i sjelfva verket utöfva styrelsen öfver ön, enär guvernören icke törs göra något annat än dessa tillåta honom. Hvad amerikanska tidningar nu meddsla om tillståndet på Kuba öfvergår dock de värsta föreställningar. Så berättar en person, som sedan två år tillbaka befinnor sig vilda framfart: Ehuru vi äro vana att höra talas om barbariska grymheter på Kuba, uppfyller oss denna tafla af qvionors, barns och hjelplösa sjukes slagtande med gränslös afsky. Vildar hafva aldrig gjort sig skyldiga till störro grymhetar än desse frivillige på denna olyckliga ö. Den indianska vildmarkens inkräktare hafva aldrig lidit värre qval än de olyckliga värnlöse, som af de spanska soldaterna anträffades inom insurgenternas linier. Män nedstuckos med bajonetter och sargades till döds inför sina hustrurs och barns åsyn. Fångar slagtades för att bespara transporteringen. På ett ställe blefvo sju qvinnor och fem barn halshuggna; på ett annat blef en qvinna med sitt nyfödda barn huggen i stycken. Fyra män, som icke hade tagit någon del i upproret, korsfästes med törnekronor på hufvudet. En ung man, som hade tvinsot och redan var nära döden, utbars på en stol ur huset och sköts, hvarvid kulan tillika träffade hans moder i veka lifvet. Han var den siste af fom bröder, som alla blifvit mördade af de frivillige. Två fruntimmer och fyra barn höggos i stycken och ett femte barn om två är blef lefvanda kastadt i lågorna af det brinnande huset. En ung dam, som man misstänkte att hafva ölfverfört bref till insurgenterne, blef först visiterad och måste derpå i bara linnet passera VRT NS SARI EE ERE EE