Dagens Nyheter – 14 februari 1872, sida 1

sitt hjerta, som han dolde för Marie; han sjelf erfor en djup, obotlig smärta, som han icke visade för henne, emedan hon var orgaken dertill. Han hade svurit att älska henne som sin syster, och han kunde dock icke tvinga sitt arma hjerta till en sådan lugn, passionfri ömhet, detta hjerta, som våldsamt klappade, så ofta Marie nalkades honom, som försmäktade af längtan efter henne. När hon, foll af förtroende och utan att ana hans qval, lade sin hand på hans axel, kände han likasom en elektrisk ström genomflyta alla sina lemmar; när hon satte sig vid hans sida, och han kände sin kind värmas af hennes andedrägt, var det som hade en tät slöja lagt sig öfver hans ögon, och en matthet kom hans hjerta att stamna, för att derpå åter slå så mycket häftigare. En ständig, qvalfull kamp pågick inom honom. Hans heliga, rena vilja hade bjudit honom att upptaga henne till sin syster, men hans heta, ungdomliga hjerta ville icke erkänna att han var hennes broder. Det ropade till henne, såsom till sin glödande kärleks föremål, och han kunde endast med största möda bevara broderlighetens sken. Han undergick en förfärlig tortyr, och det värsta af allt var att han för sin falskhets skull måste förakta sig sjelf. Det var en smärta, som aldrig upphörde, men som fyllde honom med skam och ånger öfver sin egen dålighet. I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN. 24.