Dagens Nyheter – 13 februari 1872, sida 2

— Hvart ämnar du ta vägen? frågade Victor förvånad? Hon fattade hans hand och såg på honom med glädtig min. — Vill du lofva mig att icke rynka paunan, om jag säger dig det? — Ja, det lofvar jag. — Nåväl, jag går för att söka arbete. Ah, Victor, du häller inte ord! Dina ögonbryn Bgammandragas. — Nej, Marie, jag skall tänka på att denna skam, denna förödmwjukelse snart tager en ända. — Tale icke så, min broder, ty du förnärmar mig derigerom. Den fattiga Marie har alltid arbetat och aldrig ansett för en skam att mottaga en: välförtjent lön för sin möda. —Men hvar skall du väl få arbete, stackars syster? — Jag går till mina gamla kunder, och jag säger dig, att de skola bli glada öfver att återfinna sin förra sömmerska, emedan Mario gjorde bra hvad hon åtog sig och var litet billigare än de andra sömmerskorna.