Den Tichbornerka förbannelsem. Den bekanta process, som för närvarande pågår rörande identiteten af familjen Tichbornes öfverhufvud, har bragt i dagen följande gamla tradition: : Den namnkunniga slägten sträcker sig tillbaka till tvåhundra år före den norrmanniska eröfringen. En af dess äldsta medlemmar, lady Mabella, uttryckte på sotsängen sin sista vilja i form af en bön till sin herre och make. Hon ville efterlemna ett legat, af hvars ränta årligen på Marie Bebådelsedag skulle utdelas almosor till alla de fattiga, som denna dag infunno sig på slottet Tichborne. Sir Roger Tichborne upptog bönen med mycken välvilja och lofvade den döende frun inkomsten af det stycke jord, som hon kunde gå rundt omkring, medan en antänd fackla nedbrann. Den girige baronen hoppades att den gamla damen, som redan legat till sängs i flera år, icke skulle kunna gå mycket långt. Emellertid befallde lady Mabella, att man skulle bära hennes säng ut på marken och genom ansträngande af sina sista krafter, gick hon rundt omkring rätt många tunnland af godsets rikaste jord till stor förvåning för de närvarande och icke minst för den ekonomiske sir Roger. Det fält, som den menniskovänliga qvinnan på detta sätt vann, kallas ännu i dag The crawls af ett ord som betyder krafla eller krypa; det ligger vid ingången till parken och mäter. icko mindre än 23 acres, Då detta underverk var fullbordadt, lät lady Mabella bära sig. tillbaka till sitt rum, sammankallade alla familjens medlemmar kring sin siukbädd, förutsade, att slägten skulle blomstra så länge hennes testamente samvetsgrannt respekterades, men uttalade sin förbannelse öfver den af sina efterkommande, som vore nog låg att vilja upphäfva hennes stiftelse eller använda inkomsterna deraf till andra ändamål, I detta fall skulle husets lycka försvinna och slägten dö ut af brist på manliga efterkommande, Denna tilldragelse skulle inträffa efter en eneration af sju söner, efter hvilken omedel-. bart skulla följa en generation af sju syskon, men alla flickor. Dovationen, som grundlades under Henrik IL i början af 11:t2 århundradet, fortfor i sju århundraden, och den 25 maj var en årlig glädjedag för de: fattiga i greteka et. Men den fromma stiftelsen medförde äfven missbruk, och år 1795 hände det, att en mängd sigenare och andra äfventyrare, under förevändning att få del i almoseutdelningen, samlade sig kring slottet och röfvade och plundrade i grannskapet, Man klagade hos öfverheten, och på dess uppmaning upphörde utdelvingen från och med föliande år. Märkvärdigt nog. hade den då lefvande baroneten sju söner, och den äldste, som ärfde godset, hade sju döttrar. Sålunda gick spådomen i fullbordan -derigenom, att namnet Tichborne j ombyttes mot namnet Daughty, hvilket namn bäres af den man, som. nu gör anspråk på den ädla familjens titlar och gods,