Dagens Nyheter – 12 februari 1872, sida 2

om vår framtid. Vi måste fatta ett beslut. Jag har tagit dig till min broder, och derför är du min natarlige förmyndare och rådgifvare. Det tillkommer således dig att i ganska väsentlig mån bestämma öfver mig och min framtid. Du skall säga, om din syster åter bör uppträda och roa publiken med sina lumpna taskspelärekonster, eller om hon, visserligen i fattigdom, men på samma gång också i frid och ro; skall tillbringa sina dagar fjerran från verlden, söm hon afskyr, fjerran från menniskorna, hvilka hon icke älskar och som hon misstror, samt genom sina händers arbete förtjena sitt dagliga bröd. Det förra är visserligen mera inkomstbringande, ty jag vet att signora Santenio vid hvarje menageri — och flera sådana finnas här — skulle kunna bli engagerad med hög lön. Det senare deremot ger oss en mycket tarflig utkomst, jag kan genom sömnad icke på en hel vecka förtjena så mycket som vid menageriet på en enda dag. Välj alltså du, min broder! Du har räddat mitt lif, och det är derför icke mer än billigt att du äfven får råda deröfver. — Nej, det vill jag inte, sade han med ett uttryck af ängslan. Blott det säger och vet jag, att jag aldrig skulle kunna röra vid de pengar, signora Santenio med sin farliga konst förtjenat; jag vet, att jag hellre skulle dö af hunger än mottaga något af dessa pengar, hvilka skulle bränna min hand såsom eld...