Dagens Nyheter – 12 februari 1872, sida 2

— Ja, min syster, låtom oss uppgöra en lefnadsplan, sade Victor leende, i det hon satte sig bredvid henne och:lade henneg händer i sina. Men ack! blotta beröringen af dessa hiänder kom hvarje fiber i hans hjerta att darra; det var som om en elektrisk ström hade-genomlupit hela hans varelse. Han erfor i denna stund sälla qval, en hänförelse, full af förtviflan. Victor slog ned ögonen, för att Marie icke skulle kunna läsa i dem, att en storm rasade i hans inre. Marie anade intet. Hon var alltför mycket sysselsatt med sina egna tankar. — Framför allt måste vi tillstå för hvarandra, att vi båda äro fattiga, sade: hon med ett förtjusande leende. Du har ryckt din syster undan lågorna, och sålunda. bör du ej undra öfver att hon är fattig. Men du, Victor, du har gifvit henne, hvad hon behöfde. Du har vårdat henne, då hon var sjuk, du har betalt medikamenterna samt läkarens och sjuksköterskans. arfvoden. Allt detta är dyrt, ty ingen hjelper utan ersättning den olyckliga. och nödställda.. Du har gifvit mig bostad och föda samt slutligen dessa kläder. Deraf följer, min bror, att din kassa är uttömd:och att vi knappt. ega hvad vi kunna lefva af i morgon. — Hvem har sagt dig det? frågade Victor förvånad. Hvad vet du ;om min fattigdom, öfver hvilken jag verkligen blyges inför dig i högsta grad, ja, så att jag med mitt hjert